Jag förstår inte. Hur kan man göra så? Jag är chockad.
Inte ens ett litet ”Hur mår du?” inte ens en liten kram, ingenting. Jag är så äckligt besviken.
Hur kan en människa slå ner den där muren så jävla lätt? Den muren som har tagit lång tid att bygga, den kan raseras på mindre än en bråkdel av en sekund. En människa som borde ha funnits där, mer än någon annan? hur kan det göra så ont?
Note to self: Lär dig nångång, du kan inte lita på någon annan än dig själv.
Åh. :( Kram!!
Svar: Hon har skrivit flera böcker men något med ”självkänsla nu” har jag för mig de heter. Den första tror jag är bäst. jag har den andra för att den första var slut när jag köpte min. Men ska försöka köpa den första vid något tillfälle. Så kolla på typ bokus eller liknande så hittar du dem där. Rätt billiga är de också :)
Att bo i radhus låter supermysigt! Det skulle jag också kunna tänka mig då det blir lite som en blandning mellan hus och lägenhet. Så klart du ska satsa på det, även om du bor själv :) Det är ju trots allt himla skönt att ha sitt eget, där allt är ditt eget och där du kan göra precis som du själv vill. :)