Ibland undrar man hur folk tänker. Jag är uppväxt med ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Om du ringer och skriker åt en person, vill du att personen du ringt ska skrika åt dig också? Om du ber om hjälp, vill du att personen i fråga ska hjälpa dig? Om inte, varför ber du då om hjälp?

Om någon försöker hjälpa dig, så behöver du också försöka ta emot hjälpen och inte tjafsa emot. För om du tjafsar emot så verkar du inte behöva någon hjälp.  Man behöver vara mogen nog att ta åt sig hjälp om man ber om det. Herregud, vuxna människor, hur har ni växt upp? Har ni fått allt ni vill serverat på ett silverfat? För guds skull, varför ska man ringa och klaga och inte lyssna vad personen på andra sidan säger? Då kan man lika gärna låta bli.

Vart fan är världen på väg?

Och sist men inte minst, om du gick in i en butik och sen fick du inte svaret du ville höra skulle du då VÅGA skrika kärringjävel framför den personen då? Nej, det tror jag inte.

Men det är väl så lätt när man är gömd bakom en telefon. Vissa människor är så fega. Det är ungefär som när man var liten och inte vågade göra slut med någon, då skickade man antingen en kompis eller ett brev eller SMS. Jag trodde faaktiskt att vuxna människor skulle vara mer mogna eller ha en annan nivå. Jag vill inte bli vuxen längre, det är pinsamt.