Det här med sömn känns väldigt frånvarande just nu. Många tankar som snurrar. Jag förstår fortfarande inte. Kommer jag någonsin förstå?
Det är så overkligt. Tidsuppfatting, minne och sömn är saker som inte är som vanligt. Nåja, ibland brukar jag vara förvirrad. Det är bara lite jobbigare nu.
Ensamheten behöver inte vara så närvarande nu tycker jag. Kan man byta ut ensamhet mot sömn? Tips mottages tacksamt!
Tack för allt stöd!
Min pappa, han som är världens bästa pappa, skrev en så sjukt fin dikt till farfar igår.
Min pappa, han kan det där med rim han! Så himla fin så jag vill lägga upp den här!
Dikt skriven av Lennart Rönnquist, till hans pappa, min farfar, Gustaf Rönnquist
Ett ensamt ljus det brinner,
om en älskad far det minner.
När livets dag den skymmer,
vet vi att livet så mycket rymmer.
Allt du mig lärt och allt du givit,
det är grunden till den jag blivit.
Nu finns bara alla minnen kvar.
Du är älskad saknad, bara tanken jag nu har.
Vila i frid min kära Far!
älskade farfar, kom tillbaka! Gårdagen känns fortfarande så overklig. Var jag där? Hände det? Det känns som en suddig jävla mardröm. Kan någon väcka mig och säga att det inte är sant?
FUCK CANCER