Nånting är InternetLina eller är InternetLina Nånting?

En bra fråga tycker jag. Lever gör jag. Jag går igenom mitt liv på olika sätt just nu. Att flytta till Viksäng återupplivade massa minnen från 7an-8an-9an som snabbt ledde vidare John Bauer som ledde vidare till student, körkort och jobb! Vad stor och vuxen jag känner mig helt plötsligt. Tiden går så sjukt fort. Jag är ledig imorgon och ska börja dagen på stan. Sen hem och fixa och njuta av att vara ledig. Sen är det en liten utbildning eller vad man ska säga. På Lördag ska jag till Kirsi, det kommer nog bli trevlans!

Jag har inte gjort nånting

Det var min kommentar när jag såg att jag kom upp på andra sida (andra som i nr 2) på Google när man sökte på nånting! Det var lite kul, fast det skulle ju vara roligare om man kom liite högre upp när man sökte på nånting!

Ibland är jag så sjukt kreativ och kommer på roliga grejer, typ vadsomhelst.nånting.nu, det är en subdomän till nånting.nu¨, men en helt annan sida. Jag måste erkänna att jag nog är lite arbetsskadad.

Jag har just konstaterat att Linus på Linjen låter precis som Pingu! och det är inte konstigt för det är samma! Jag ääälskar Pingu och CP-rutan. Och Charlie the Unicorn.

Jag är galet glad att den här dagen är över, det har varit två sjuka dagar på jobbet. Men vi överlevde och jag tröstade mig med lite nätshopping igår, jag hoppas de kommer imorgon, vill inte vänta till måndag.

Det här inlägget om människor som ringer till en support är sant, så jävla sant. Jag har också skrivit en inlägg om något liknande själv.

Något jag också har konstaterat är att jag precis har glömt vad jag hade konstaterat. Nej, nu ska jag ta och göra nånting, det blir nog att glo lite på Hem till Midgård. Jobb imorgon, sen ska jag nog sitta kvar en stund och utnyttja den kunskap som finns där och försöka göra nånting av nånting.nu!

Det här är nog det längsta inlägget någonsin här! Jag har en sån beslutsångest just nu, ska jag eller ska jag inte?

Nånting är galet med mänskligheten

Ibland undrar man hur folk tänker. Jag är uppväxt med ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Om du ringer och skriker åt en person, vill du att personen du ringt ska skrika åt dig också? Om du ber om hjälp, vill du att personen i fråga ska hjälpa dig? Om inte, varför ber du då om hjälp?

Om någon försöker hjälpa dig, så behöver du också försöka ta emot hjälpen och inte tjafsa emot. För om du tjafsar emot så verkar du inte behöva någon hjälp.  Man behöver vara mogen nog att ta åt sig hjälp om man ber om det. Herregud, vuxna människor, hur har ni växt upp? Har ni fått allt ni vill serverat på ett silverfat? För guds skull, varför ska man ringa och klaga och inte lyssna vad personen på andra sidan säger? Då kan man lika gärna låta bli.

Vart fan är världen på väg?

Och sist men inte minst, om du gick in i en butik och sen fick du inte svaret du ville höra skulle du då VÅGA skrika kärringjävel framför den personen då? Nej, det tror jag inte.

Men det är väl så lätt när man är gömd bakom en telefon. Vissa människor är så fega. Det är ungefär som när man var liten och inte vågade göra slut med någon, då skickade man antingen en kompis eller ett brev eller SMS. Jag trodde faaktiskt att vuxna människor skulle vara mer mogna eller ha en annan nivå. Jag vill inte bli vuxen längre, det är pinsamt.