2011-10-21 19:36
5 år och 7 månader. Nästan. den 26 skulle det ha varit det. Det här är nog det bästa för oss båda just nu tror jag. Att flytta ifrån varandra. Jag kommer bo kvar i lägenheten och hoppas att jag kommer att ha råd. Det blir aldrig som man tänkt sig. 5 år och 7 månader. Det är lång tid för att bara vara 22 år. Tänk vad små vi var när vi träffades första gången! Det var så länge sen, i Augusti var det 6 år sen. Augusti 05, när vi började på gymnasiet. Mycket händer i livet, upp och nedgångar, med och motgångar. Men i slutet så blir man oftast starkare. En början har alltid ett slut. Slutet kan alltid variera. Vi fick ett bra slut. Vi slutade som vänner. Vi bråkade inte nånting om det. Det var ett gemensamt beslut. Ett beslut som fattades igår 2011-10-20 ca 23:30 på kvällen. 2006-03-26 – 2011-10-20 var det vi. Nu är det du och jag igen. Jag kommer alltid att älska dig. Du har varit en stor del av mitt liv, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Vem ska nu massera min onda nacke när jag vaknar med min migränliknande huvudvärk? Vem ska nu värma vetekuddarna till mig när jag ska sova? Vem ska hålla om mig tills jag somnar? Vem ska värma mig när jag fryser? Jag hoppas och tror att det här ändå är det bästa.
Kramar till dig gumman! <3
Svar: Jag såg att ni gjort slut, och nu läser jag det här. Usch, känns ju jättetråkigt :( Får man fråga varför ni tog det beslutet?
Och angående att fastna i tankarna så är det något som jag tyvärr har väldigt lätt för. jag grubblar och grubblar, analyserar och förstorar upp. Till slut kan något, som kanske bara varit en liten tanke, blivit ”sanning” för mig och det dåliga blir liksom det som styr hela mitt liv.. eller hur man ska säga. Jag kan liksom känna att jag skapar dåliga saker, trots att de inte är det från början, bara genom att tänka och problematisera det för mycket. En mycket negativ egenskap! Men jag försöker jobba på det :)
Och visst har du rätt! Vi är ju jättesmå fortfarande och ska inte alls behöva känna att hela livet hänger på vad vi gör nu. Att däremot känna att man trivs med det man gör (t.ex. som du gör med ditt jobb) är ju jättebra! Jag hoppas jag också hittar ett jobb som får mig att känna så!
Tack<3
Svar: Ja, känner ni att det var det bästa och att det dessutom var ett gemensamt beslut så var det förmodligen bäst. Ändå är det som sagt himla tråkigt! Du tror inte ni kommer kunna hitta tillbaka till varandra?
Jag jobbar på tankarna jag med. Har köpt en av Mia Törnbloms böcker nu och tycker hon skriver mycket kloka saker som känns så träffsäkra. Många bra tips som fått mig att försöka tänka om när de här dåliga tankarna dyker upp. Så det kanske kan vara ett tips även till dig? :)
Framtiden tänker jag självklart på. Jag vet väl på ett ungefär hur jag vill att den ska se ut men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig det. Typ… Just nu tänker jag nog däremot försöka jobb istället för att plugga. Känner inte att det är det jag vill (eller orkar) just nu. Sen kanske jag och Mathias kommer flytta ihop fram emot våren också. Det ska bli jättekul (men också otroligt läskigt! Känns som ett så himla stort steg att ta tillsammans, och att allting blir ”på riktigt” på något sätt.) Själv då? hur ser dina planer ut? :)